Gallerist med 300 utställningar bakom sig

"Debuterat hos Engström" och "Ställer ut hos Engström", när sådant sägs om unga lovande konstnärer har dessa skäl att känna sig nöjda. Chansen att de ska vara berömda inom kort är stor. Annars hade de inte kommit in hos Engström. Det har blivit ett kvalitetsmärke att "ställa ut hos Engström" på nedre botten till höger Karlaplan 9A med nära nog osynlig skylt. Det finns några gallerister till med samma rykte, men många är de inte.

Men GÖRAN ENGSTRÖM har inga andra maktmedel än sin öppenhet mot det nya och sin sanna känsla för god smak, så förtjusningen är lätt begriplig. I morgon, tisdag, fyller galleristen 60 år utan tecken till avmattning, samtidigt som hans galleri fyllt 20 tidigare i år under eget namn.Han började några år tidigare som kompanjon till Jan-Eric Löwenadler, men i samma lokal som i dag.

300 utställningar
Engström presenteras lämpligen med en lista över alla dem han befordrat till berömmelsen, men han har hunnit med 300 utställningar, på galleriet och på mässor. Konstmässan i Sollentuna startade han tillsammans med Löwenadler och den sorgligt bortgångne Leif Ståhle. Köln, Basel, Ziirich, Düsseldorf, Madrid, överallt går han som barn i huset.

Och här hemma hann Engström introducera redan på 70-talet av svenskar Ola Billgren, K G Nilson, John-Erik Franzén, Jan Hafström, Curt Hillfon, Stig Danielson, Carl Magnus, Carsten Regild, tätt följda av Björn Wessman, L G Lundberg, Ragnar von Holten, Ulf Wahlberg, Max Book, Lennart Aschenbrenner, Eva Löfdahl, Leif Tjerned, Kjartan Slettemark. Och på slutet Martin Wickström, Anita Nilsson, Nils Gunnar Zander och den nu aktuelle Jan Svennungsson. Resten av hösten följer Johannes Falk, Roger Risberg, Max Book och 2/12 Pasi Tammi från Björneborg, som är jämnårig med galleriet och ingår i den stora finländska gallerisatsningen. Nu får vi sluta uppräkningen, men även för den som inte hänger med måste den verka massiv och bevisa den inledande tesen.
Dessutom har vi inte nämnt några utländska storheter som Jasper Johns, Tapies, David Hockney ...

Alltid konst
Hur blir det så här? Var inte Göran Engström i forntiden anställd på handelskamrarna i Düsseldorf och Paris, och har han inte gått igenom Institutet för Högre Reklam, IHR, var han inte informationschef, på AB Statens Skogsindustrier på 60-talet? Och gick igenom något superfint ekonomiskt institut i Genéve? CEI eller dylikt?

Rätt, men konsten har funnits parallellt i hela hans liv. I föräldrahemmet var konst och opera viktiga, pappa var läkare och kunglig livmedikus, barndomshemmet med pappas mottagning låg i Taubes hus på Södermalmstorg med utsikt över 3/4 av stan, men då var det målaren Kurt Jungstedt som bodde i Zorns ateljé, Taube flyttade in senare. När Göran Engström kände sig mogen att börja med egna affärer blev det konst, och det har han fortsatt med.


BO E ÅKERMARK

Ur Dagens Nyheter, den 11 september 1995